floppsy

Jaha, sitter i Mattias säng igen. Ska snart börja på skolarbetet, men de kändes ganska tvunget att få skriva av sig lite kände jag. Det som hände i söndaskväll har så sakteliga börjat sjunka in lite smått, men det är ändå sådär otroligt overkligt.
En sån olycka är bara sånt som man läser om i tidningen eller hör på polisradion. Samtidigt som jag sitter här och skriver studsar de en massa frågor omkring i huvudet "Tänk om jag inte gjort den där omkörningen?!" " Tänk om vi bara åkt emot räcket, då kanske Mattias fortfarande haft en hel bil?!"

Det var de läskigaste i mitt liv hittils, bra mycket läskigare än när vi gick ner oss med hästarna i en mosse den där dagen för snart 7 år sedan. Att åka i en bil som helt plötsligt får sladd på blixthalka är inget kul, verkligen ingen lätt situation att hålla huvudet kallt och inte ratta för allt man är värd. Jag är glad att både jag och Mattias klarade oss utan några som helst skador, vet inte vad jag hade gjort om Mattias hade blivit skadad.
Det första som for genom huvudet när bilen la sig på min sida va "Nu är de klippt, Mattias är skadad och här sitter jag utan någon som helst skada" men som tur var, så va ju ingen av oss skadade.

De ligger glas lite överallt här i rummet, låg till och med glas i sängen igår innan vi skulle lägga oss. Så de är bara till att städa och dammsuga här idag. Plus allt skolarbete som jag ska hinna med att skriva klart. Om någon timme ska vi åka och se hur bilen ser ut.

Som jag sa till Anki när jag pratade med henne (Tack för det förresten :)) andra par firar 2 månader med att käka middag eller gå på bio, jag och Mattias firar 2 månader genom att köra av vägen i blixthalka. Känns på något sätt lite bättre att man kan skämta lite grann om det, Mattias sa något om att " Ja nu har du ju lärt dig att fickparkera iaf! ;P"

Nä dags att fortsätta med skolarbetena.