Pissigt värre. . .

. . . Ja det är det verkligen, mamma ringde igår och frågade vad jag gjorde och om jag var ensam. Jag låg i sängen och läste, Mattias satt i vardagsrummet och tittade på TV. Då säger hon "Det har hänt något..." då visar det sig att min kusin Joel tagit livet av sig. Det var tur att jag låg i sängen redan, för allting bara brast. Så fort hon sa den repliken ...det har hänt något... förstod man på en gång att det var något som var fel och tårarna började rinna när hon sen sa vad som hade hänt började jag gråta på riktigt.
Mina tankar i skrivande stund går så klar till min faster och hennes familj, det är aldrig lätt att förlora en familje medlem. Speciellt inte så kort inpå att vår farmor/mormor/mor gick bort i början på året.

Igår kväll var jag mest likgiltig till det hela, det kändes som en mardröm som man när som skulle vakna upp ur. På vägen hem från Erika, Daniel, Viktoria och Johannes pratade jag och Mattias om det i bilen. Sa att jag inte visste hur jag kände, om man skulle vara arg eller bara otroligt lessen på det som har hänt. Mattias sa att den första känslan är väl kanske att man är arg eftersom att begå självmord är det mest egoistiska man kan göra, men det var som jag pratade med mamma om idag. Hon har alltid tyckt att det är själviskt och egoistiskt att göra något sådant, men det var som hon sa Joel har ju aldrig varit varken egoistisk eller självisk, han har alltid bjudit på sig själv.

Tror att det sjönk in på riktigt idag när jag såg alla RIP hälsningar på hans facebook profil, det värsta va någon som skrivit till honom dagen innan det hände att ring mig, saknar dig..då hade något svarat och skrivit han kommer aldrig mer ringa. Då gick det verkligen in att han aldrig mer kommer tillbaka, han kommer aldrig mer göra alla konster på studsmattan volter och allt det där, vi kommer aldrig mer fira jul tillsammans. Det här kommer ta tid, bävar inför måndag när jag går till jobbet igen och måste säga att jag återigen måste vara ledig för en begravning.

Till råga på allt fyller Mattias och Daniel 22 år idag, så fokus idag blir på dessa 2 underbara individer :) ikväll kommer vi ha trevligt, fika och ha enbart kul.

Till slut,
R.I.P Joel Bengtsson 88.10.02-10.07.25
Du kommer för alltid att finnas i mitt hjärta och jag saknar dig så. Nu är det bara jag och Sebastian kvar från vår lilla trio nu. Känns förjävligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0